Ursprung i Asien
Bovetets historia börjar i Asien, troligen i regionen kring nuvarande nordöstra Kina och Himalaya, där växten har sitt ursprung. Forskning visar att bovete odlades redan för 4000–5000 år sedan samt användes som en viktig födokälla. I dessa områden fanns ett behov av grödor som man kunde odla i bergiga samt näringsfattiga jordar, vilket gjorde bovete idealiskt. Dess tålighet mot kyla och korta växtsäsong gjorde det till en populär gröda bland bönder i dessa regioner.
Bovetets resa till Europa
Bovete kom till Europa någon gång under 1300- eller 1400-talet, förmodligen genom kontakter med mongoliska eller turkiska handelsmän. Det blev snabbt en viktig gröda, särskilt i regioner med mindre bördig jord. I Östeuropa blev bovete en stapelvara och är än idag en central del av matkulturen i länder som Ryssland och Polen. Där använder man det framförallt för att göra rätter som kasha, en traditionell bovetegröt.
I Västeuropa användes bovete till att baka pannkakor samt gröt. Det blev särskilt populärt i Frankrike, där det används för att göra galettes, de berömda bovetepannkakorna från Bretagne. Även i Italien blev bovete en del av den lokala matkulturen, bland annat i form av pizzoccheri, en typ av bovetepasta från regionen Lombardiet.
Modern användning och odling
Idag odlar man bovete främst i Ryssland, Kina och Ukraina, men även i mindre skala i Nordamerika och Europa. Växtens popularitet har ökat markant i modern tid, mycket tack vare dess hälsosamma egenskaper samt användbarhet i glutenfri matlagning. Bovete är naturligt rikt på proteiner, fibrer samt viktiga mineraler som magnesium och zink, vilket gör det till en uppskattad ingrediens i hälsosam kost.
